Fokus på det vi kan påverka ger oss energi
Hans tankar om att vi, genom att fokusera på det vi kan påverka istället för det som oroar oss, ökar vår area av inflytande och också vårt välbefinnande är härliga att utgå ifrån.
Som jag förstår det kan ett enkelt exempel vara att jag kan se till att jag själv och min familj får en trevlig och näringsriktig frukost och god start på dagen - medan jag inte kan stoppa världssvälten. Om min energi går åt till att oroa mig för världssvälten får jag mindre energi att ta hand om det jag verkligen kan påverka, frukosten och starten på dagen.
Ett annat kan vara att jag kan åka kollektivt eller samåka med en granne till jobbet, medan jag inte kan stoppa isarna från att smälta. Men mitt välbefinnande ökar genom att jag vet att jag gjort ett gott val och att mitt sätt att agera är ett bidrag i ett större sammanhang.
Ett ytterligare kan vara att jag kan välja produkter som är producerade nära mig, medan jag inte kan stoppa transportsektorns utsläpp.
Förresten såg jag i tidningen i förra veckan att kor genererar mer växthusgaser än transportsektorn, så är det klimatet jag har på min lista för oro kan jag ju alltid minska min köttkonsumtion.
Det finns hur många exempel som helst. Det som är intressant är vad du och jag lägger vår energi på.
Om vi låter vårt känslo- och tankeliv genomsyras av oro för saker vi inte kan göra något åt suger oron kraft och energi från oss. Om vi låter vårt känslo- och tankeliv genomsyras av fokus på det vi kan påverka får vi energi att agera på ett sätt som leder till vårt eget och andras välbefinnande.
Vad tänker och känner du?
Hörs!
P.S. Tack Bo R för länk till forskningsrapport :-)
Våra beteenden
Hade spännande dialoger med ett antal människor igår och känner mig inspirerad.
Några exempel:
"Work where you want" säger tekniken som många har och som många skulle kunna använda för att slippa sitta i samma köer dag ut och dag in - ändå gör vi det. Många av oss skulle ju kunna logga på hemma sköta en del administration och sedan åka till jobbet. Inte alla, men många.
"Vi vill att personalen ska hålla sig friska och bidrar till träningskort etc" men när personalen utnyttjar möjligheten höjer ledningen på ögonbrynen och undrar varför de inte jobbar. Det skapar stress i stället för välbefinnande för alla de som utnyttjar erbjudandet och ser till att ge igen den tid som går åt.
Tyvärr finns det säkert några som överutnyttjar erbjudandet vilket gör att den goda tanken och avsikten inte fungerar och blir verklig.
"Vår främsta resurs är vår personal" säger de flesta företag i sina fina årsredovisningar etc men det de investerar i är nya IT-system (exempelvis Scanningfunktioner på ICA, där fick jag in den igen ;-)
Eller alla beslut vi fattar som är bra för oss och sedan gör tvärtom ála:
I år ska jag verkligen sluta röka...
Nu ska jag verkligen börja träna...
Jag vill verkligen byta jobb...
Och den här, jag tycker att man ska visa hänsyn i trafiken.... och i samma stund som vi säger det blockar vi någon som vill in i rondellen.
Vi är för roliga - eller?
Hörs!
Föräldrautbilningar
Nej jag kan inte låta bli...
Jag bara måste blogga om den oro jag känner för de föräldrautbildningar som just nu får mycket media och som det satsas mycket pengar på i exempelvis Stockholms Stad.
Det som oroar mig är inte att det skapas och genomförs föräldrautbildningar, det är jättebra och egentligen borde det väl införas som kurser på gymnasinivå - innan folk skaffar barn.
Det som oroar mig är att de allra flesta programmen bygger på metoder som är framtagna för barn med ADHD, DAMP och liknande diagnoser. Och det är också bra att det tas fram lösningar och stöd för de familjer och barn som är drabbade av det.
Det som inte är bra är att använda dessa program, även om de är anpassade, för helt vanliga barn som alla då och då, ibland ofta och några mer än andra, agerar utåtriktat och aggresivt, är trotsiga, har svårt med koncentration, inte kan sitta still etc. ni kan se "symptomen" som beskrivs i informationen om de flesta program.
De allra flesta barn agerar på det sättet, för de allra flesta barn är det en bra och sund utveckling att visa och leva ut sina känslor, både positiva och negativa med vuxna som kan hjälpa barnet hantera sina känslor.
De allra flesta föräldrar kan det på ett alldeles utmärkt sätt utan att gå kurser som gör dem till, ni får ursäkta, hunddressörer.
Gå gärna på föräldrautbildningar, men kolla vad de bygger på, om de inriktar sig på att det är något fel på ditt barn välj en annan utbildning.
Passa er för PMT, bestraffningar, skamvår, belöninssystem etc.
De skapar kontroll men inte kommunikation. De flesta av oss har den kontroll vi behöver men kommunikationen i en familj kan alltid förbättras.
Leta efter samspel, samverkan, närhet etc. i programmen.
Kanske kan man säga att vissa utbildningar är hårda, andra mjuka.
En vanlig familj bör välja en mjuk.
Gå en "hård" utbildning endast om ditt barn har en riktig och väl underbygd diagnos gjord av:
Läkare OCH psykolog OCH specialpedagog OCH sjukgymnast OCH arbetsterapeut OCH logoped.
Alla dessa ska vara inkopplade för att ställa diagnos om ADHD eller DAMP.
En skolsköterska kan inte göra det och knappast du som förälder eller någon av kursledarna på föräldrautbildningarna.
Se till att informera dig och gå utbildningar som passar dig och ditt barn.
Har tidigare nämt boken "Barnen lär oss" av Piero Ferrucci, läs den och kanske också "Utvecklingspsykologi för förskolan" av Monica Fahrman och du kommer långt i din föräldrautbildning.
Och till sist. Detta är mina tankar just nu, debatt vill jag undvika i detta dialogrum, du har rätt att ha dina tankar och känslor och de är lika bra som mina.
Och jag vill gärna veta vad du tänker/känner....
Hörs!