Livet sällan som det ter sig...
Sitter som nr två i en bilkö vid övergångsställe 30-sträcka.
En ensam tre-fyraåring stoppar trafiken genom att stå väldigt nära vägkanten.
Vad gör en så liten unge ensam här - hinner fara genom huvudet på mig.
En man i femtioårsåldern, från livets skuggsida, dyker upp - för tillfället verkar han rätt klar i knopp och kropp.
Han hjälper barnet över vägen och går sedan tillbaka till andra sidan på väg in mot centrum.
Då dyker modern upp med ett cyklande barn, hon har inte sett vad som hänt.
Modern skäller "har jag inte sagt tusen ggr att du ska vänta på mig"...
Mannen ser förvirrad och sorgsen ut...
Barnet blir ledset...
Bilarna fortsätter sin färd...
Vad lära av detta?
Att livet sällan ser ut exakt så som vi uppfattar det kanske?
Tiden går... och nu är det vinter!
Oj, vad fort det går - livet.
Känner att det är dags att rycka tag i den här bloggen igen.
Har inte haft kraft riktigt.
Tog en tur till fots idag, minus 10 grader och kristallklart.
Schwom, schwom, schwom - 8 svanar flyger i formation.
Otroligt mäktigt - och de håller ihop - de samspelar.
Tänk om vi människor var lika bra på samarbete...
Vad tycker och tänker du?
Dialogrummet - mindre kolhydrater mindre sötsug!
Håller just på att testa kolhydratsbantning vilket jag varit väldigt skeptisk mot tidigare.
Är nu omvänd!
Vill därför tipsa om Annika Dahlqvists blogg: http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika
Där kan du hitta en hel del intressant om hur det kommer sig att vi äter som vi gör och blir fetare och fetare.
Där kan du också hitta tips på vad och hur du kan äta för att må bättre.
Kan inte påstå att jag gått ner så mycket ännu, 2 kg efter tre veckor, men det jag märker är helt underbart...
Nämligen att sötsuget har försvunnit - helt. Fantastiskt!
Att Annikas kostråd dessutom verkar ha positiv effekt hos diabetiker gör inte saken sämre.
Vad tror du?
Hörs!
Jag blir så glad...
...när jag ser en ung man som med vördnad vänder sig mot sin far och frågar "hur ska jag stapla dem" på IKEA
...när en mor stannar upp och är med sitt barn som ramlat och gråter.
...när en far för åttionde gången svarar på frågan varför med inlevelse och fantasi.
...när ungdomar hjälper en gammal dam i matvarubutiken.
...när vårdpersonalen stryker den gamle mannen över kinden.
...när alla i kön klarar av att använda "blixtlåset" när två filer blir en.
Hörs!
Om min blogg
För den viktigaste detaljen i en dialog är ju att lyssna på den andre.
På så sätt är bloggen ett utmärkt forum för just dialog.
Först delar jag med mig av det jag vill, tycker, tänker, känner och sedan gör du likadant.
Eller så börjar du.
Och vi har inte möjlighet att avbryta varandra. Det är suveränt!
När jag jobbar är kommunikation mitt viktigaste verktyg och det är nog därför jag varit sugen på att ha en blogg för att testa hur det fungerar att dela önskemål, tankar, åsikter och känslor i detta forum.
Min ambition är att Dialogrummet ska vara ett forum där det kan ske möten bortom rätt och fel.
För mig betyder det att vi, du och jag, kan dela med oss av oss själva utan att värdera varandra men för att lära av varandra. Av erfarenhet vet jag att det är lätt att säga och svårt att göra - men det är likväl min ambition.
Ser fram emot att höra från dig.
Första inlägget
Nu har jag just lagt upp min nya blogg!
Här vill jag dela mina tankar om livet ur ett i första hand psykosyntetiskt perspektiv.
Är mitt i livet, barnen på väg ut men fortfarande mitt främsta intresse. På god andra plats kommer jobbet där jag sysslar med individ- och grupputveckling. Dottern påpekar just att maken också ligger på första plats - o det är ju sant så klart :-)
Vi syns!