dialogrummet

Kan inte låta bli, även om ämnet är allt för omfattande att blogga om.
Här behöver människor mötas i verkligheten, i verkliga, fysiska rum.
Inte i domstolen. Där sker inga möten.
Tänker på ungdomarna i Stureplansfallet.

Kan inte låta bli att fundera över varför så unga människor alls hamnar i den situation de hamnat i.
Vem är förövare och vem är offer?
Är inte alla tre offer?

Och i så fall offer för vad?
Ett samhälle som inte kan bekräfta sina barn så att de skapar rimliga beteenden?
En medial indoktrinering om hur sex går till och vem sex är till för?
En bristfällig tillfredsställelse i närhet som tar sig vansinniga uttryck?
Var är föräldrarna, var är de vuxna?

Vad är de offer för - och vad behöver de - egentligen?
Sitta i fängelse - blir killarna bättre och mer insiktsfulla av det?
Skadestånd - blir tjejen upprättad av det?

Jag tror de behöver hjälp att läka sitt inre, var och en utifrån sina egna behov.
Men också att de skulle vara hjälpta av att få stöd i grupp, som grupp.
Först då kan de komma till förståelse, förlåtelse och försoning.
Först då kommer de kunna gå vidare i sina liv, som faktiskt just har börjat.

Jag är rädd att det aldrig kommer att ske, trots all kunskap som finns.

Skrämmande är också kommentarer som:
"Tjejer tror att de måste ha sex med en kille om han bjuder på en drink"
Var i hela friden har tjejer fått det i från?
Om så en enda tjej eller kille tror att det är sanning är det katastrof!

Var är föräldrarna? Var är de vuxna människor som saknades kring dessa barn när de växte upp?

Ja, vad vet jag?
Vad tänker du?